Morning..

Uppe vid 7, tycker jag är helt ok. Tack liten. Igår var jag och bro helt slut, så vi gick och la oss vid halv 11. Skönt det med. Vi var ju och handlade, kläder och annat till barnen. Så nu har dom det dom behöver. Givetvis hade jag kunnat köpa 100 saker till, men sådan är man när det kommer till barnen. Och jag är lite sådan att visst, det kan vara jättegulligt och fint. Men hur praktiskt är det? Kommer dom kunna ha det på dagis/skolan? Tål det att lekas i? Så oftast blir det fina men praktiska plagg och inte en liten jacka med päls eller sidenklänningar osv. Så tänker jag. Ett eller 2 finplagg, visst, men annars är jag för det enkla. Men nu hittade jag både skor och stövlar på rea, toppen! Inte lika toppen var att litens skor var för små ( hur fort växer fötter igentligen?) Och på båda gummistövlar har dom inte dragit av priset som stod..ok blir en tripp tillbaka. Suck.

Jag försöker som jag skrev tidigare, verkligen hitta tillbaka till min inte motivation. Vad vill jag köra? Vad vill jag äta? Hur skall jag göra? Vad är min plan?

Många frågor..dock inte lika många svar. Inga bra iallafall. Jag känner ärligt talat att inget funkar för mig. Har jag gett allt den ärliga chans som det förtjänar, med total underkastelse? Nej, det har jag med all säkerhet inte gjort. Jag blir sådan, att när jag inte gillar det, det inte känns bra, det inte ger de resultat jag vill ha, jag tappar suget, så ger jag upp. Då kommer latmasken med alla dess ursäkter krypande, och jag faller tillbaka till mina gamla vanor. Varför detta inte har hänt i den skala det brukar, och att jag faktiskt har gått ner istället för upp, beror på att min brorsa är här. Jag vill liksom inte sitta och trycka i mig en hel kladdkaka då. Eller 4 pack mazariner med ngn kaka till. Eller käka mackor var och varannan timme. Nej, jag skäms., Vill inte släppa in han i den mörka världen, även om han mycket väl vet om det mesta i den. Så vill jag inte visa det. Det har varit min sak, min egna privata hemska värld, och den kan jag inte leva i när han är här. Så det är bra. Men då kommer jag tillbaka lite till mitt gamla mönster, att smyga. Jag hatar verkligen att smyga, jag känner mig så skyldig för att jag vill ha en kaka...eller en macka, eller ngt annat jag inte "borde" äta. Det är jobbigt. Men det är bättre än hur jag levde innan. Lite har jag förbättrat mig med. Duktig tjockis ;-)

Så jag har inget svar på frågan, andra ställer mig och jag själv undrar, vad skall du göra om BL säger nej till dig? Ja ni..jag kommer grina en rejäl skvätt, tycka synd om mig, tröstäta lite, tycka mer synd om mig själv, bli förbannad, sedan besviken igen. Och sedan förhoppningsvis när jag gått igenom alla tjockisfaser, så hittar jag något jag vill göra. Kanske köpa ett gymkort? Köra gärnet själv. Visst, det låter ju perfekt när jag säger det, men vad har hindrat mig innan? Mitt problem ligger ju i att jag inte klarar det på egen hand, inte vet hur jag skall göra för att hitta en bra balans. Kommer det komma till mig som en blixt från klar himmel bara för att jag bestämmer mig för det? Nej...det har det aldrig gjort innan.

Negativ? Visst..man blir det efter ett tag. Orkar inte vara peppande mot sig själv, man har kommit förbi det stadiet för många kakor sedan. Orkar inte vara hurtig och positiv..inte när det kommer till mig själv iallafall. Till annat, ja. Jag skall givetvis inte deppa ihop helt såhär på morgonkvisten, haha..jag har ju fortfarande ett bra liv, med 2 underbara barn och en härlig familj. Jag vill så mycket mer bara!! Vill leva mitt liv till fullo, och inte gå på autopilot hela tiden. Det känns som att mitt liv rullar förbi, och jag är inte med på tåget. Jag försöker springa brevid och hoppa på tåget när det stannar vid en station, men jag hinner aldrig ikapp...

Nu skall jag ta mig en kopp till, ta på mig, gå med liten till dagis, sedan hem och hämta stor. Sedan blir det nog storhandling..kylskåpet gapar tomt. Inte bra :-)

Ha en underbar dag..