Hej alla!!

Sitter äntligen ner för att skriva några rader om gårdagens slutcasting för Biggest Loser i Stockholm.

Vilken dag!! Herregud va många intryck och härliga människor jag träffade.

Tänkte ta det från början, hoppas ni hänger med!

Gick hemifrån vid 06.20, ner till stationen för att ta 07.07 tåget till Gbg. Väl där kollade jag in tåget till stockholm, gick sedan för att köpa en bok ( ohhh, den är skitbra! Heter Sankte Psyko..läs den!!) Och lite dricka + en macka.

Väl på tåget (inget särskilt fräsht sådant måste jag säga) mumsade jag macka, och läste. Försökte även vila lite för nu började tröttheten komma. Men jag hade svårt att koppla av. oroade mig mycket för hur jag skulle ta mig dit, skulle jag hitta, skulle jag komma i tid? ( Ja jag var ju bara 3 timmar tidig) Sedan klart att det fanns nerver inför själva dagen. vad skulle de fråga? Vilka skulle jag träffa, skulle dom gilla mig osv?

När jag kom fram till stockholm fick jag lite panik...läs tidigare inlägg.Jag kännde mig helt borta! Det var liksom back in London på det hela...men jag sammlade ihop mig själv och letade reda på ingången till tunnelbanan. När jag väl visste vart jag skulle gå funkade det bra. Fick upp på stationen och sätte mig på ett mysigt cafe med en kaffe. Och jag satt där och förde anteckningar. För när man väl sitter där i stolen med människor man aldrig träffat som ställer tuffa frågor, och man är nervös...är det lätt att bli helt blank i huvudet. Så jag tänkte noga igenom svaren på frågor jag kunde tänkas få. Satt där en stud, men kännde att jag likaväl kunde bege mig så att jag säkert hittade dit.

Och mina vänner...det var så enkelt! Löjligt enkelt..jag skäms inför er stockholmare. Ni måste ha skrattat åt min hysteri. ok tunnelbanan var 3 snabba stopp. Gick ut ur byggnaden, och på vägen rakt framför mig gick bussen, som tog kanske 7-8 minuter. En kort promenad och jag var framme. Haha..ja jag kan skratta åt min nojja nu. Det var inte så svårt som jag trodde, men verkligen tack till tjejen som förklarade det så bra för mig för några dagar sedan!

Ok väl på meter television..när jag kommer upp så ser man genom glasrutorna men massa människor som sitter där, och det står Biggest Loser slutcasting på borden, som är fulla med frukt och nötter osv. Noterade även en stor låda med Gille kakor ?? men jag såg dock ingen äta ur den :-) Satte mig ner, och det föll naturligt att kolla in människorna lite som fanns i rummet. Några stora killar, och ett par tjejer som kilomässigt var lättare än jag, men mycket kortare. Pratade med den underbart trevliga kvinnan som skickade mig vidare hit från intervjun i gbg ( ja jag tackar henne) och kännde mig lugn. Gick på toa, fixade till mig lite, och när jag kom tillbaka var det ngn som sa, kom och sätt dig här hos oss. Så jag hamnade vid det stora bordet och träffade många trevliga människor. Det känns....bra, kanske konstigt ordval, att vara bland andra kraftiga människor. helt plötsligt känner man sig inte så konstig eller uttittad, ingen bryr sig om man svettas eller är högröd, för alla kämpade med värmen och allt det andra. Ja det var skönt.

Det fanns tre olika stationer, och man gick på något slags roterande schema. Först för mig blev "intervju" rummet, men 4 personer ur produktionen. Vid detta laget hade jag hunnit få lite handsvett och hade endast ätit den lilla mackan på tåget och en banan medans jag väntade, och klockan var nu ca 15.30 Jag kännde mig spänd, trött, laddad på samma gång. Ok, dom börjar snacka lite, ställer lite frågor, jag svarar, det blir lite följdfrågor, och helt plötsligt brister det bara för mig och jag börjar störtlipa! Herregud...jag visste inte vad jag skulle göra..kommer inte ens ihåg vad det var dom frågade, men det hade med min vikt, och mina begränsningar som mamma eller ngt att göra. Ok..bara att snacka vidare. jag tror det blev som en urladdning...det har varit så många tankar fram till denna dagen. Allt kom på en gång...jaja, nu har dom fått se min känsliga sida. det är sådan jag är...har lätt till gråt. Men det var inget jag planerade..det bara blev så.

Ut och vänta igen på nästa rum som blev hos psykologen. Vi hade fått ett formulär skickat till oss innan, med lite frågor som vi gick igenom tillsammans. han ställde lite frågor och presenterade sig lite och förklarade sin roll i det hela. En mkt trevlig man. Och ja...jag var frisk nog att kunna vara med..haha. Var orolig där ett tag.

Sista rummet....dadadadaaaaaa, väg och mät rummet, med produktionsledaren i. Mmmm, det var ett hett samtalsämne där i väntrummet. Skulle dom ta kort i bara underkläder, skall man ta av sig framför dom etc...Ja, det skulle man. Bara att strippa av, upp på vågen. den visade 131,1 kg om jag inte minns fel, och sedan längden. Kort på längden och bredden, sedan kunde jag ta på mig igen. Dom satt på varsin sida av en kamera och ställde frågor till mig som spelades in. det var helt ok frågor, svåra men bra. Lite information om inspelningen och sådant, sedan var jag klar!

Castingen är slut, och jag känner att jag gjorde vad jag kunde, men hade kunnat göra så mkt mer. Det är så jävla svårt att sälja sig själv och visa vem man är på kanske 10 min. vad skall man säga, vad vill man ha med, vad är viktigt att få fram? Jg känner att jag inte riktigt med ord förmedlade hur mkt jag vill detta, för det var ingen fråga som ställdes om det. Men det var ju givetvis frågor omkring det, men det känns som att jag kanske skulle ha varit lite mer ...på. Men jag var som jag är...kan inte göra så mkt mer nu. Besked kommer nästa vecka, det är casting idag och imorgon också. ca 65 personer blev utvalda av flera tusen, och det skall bli 14 st i slutet.

Spontant, efter att ha sett personerna igår, fått nöjet att göra sällskap med 2 st hem på tåget, och sett hur det hela fungerade, så känner jag att jag inte kommer komma med. Jag kommer ställa in mig på det, och inte försöka att tänka så mycket på det. jag känner mig lugn nu, det är över, nu skall dom bara välja. jag kan absolut inte göra mer än vad jag gjort. Och att jag känner så är inte för att jag inte gjorde bra ifrån mig, utan för att jag tror att andra gjorde det bättre helt enkelt.

Hemresan är ett helt annat kapitell med nedrivna ledningar, långa förseningar, missade anslutningståg och bussresa på nästan 2, 5 timmar. Jag var hemma vid halv 1, efter en taxiresa från stationen, för att sedan behöva gå 5 våningar med värkade fötter och rygg efter att hissen inte funkade. Haha, vilket slut på en lång men helt underbar dag.

Tack Biggest Loser produktionen för att ni ringde upp mig, lät mig komma till göteborg, lät mig gå vidare till slutcasting. det har varit en häftig resa och jag ber till gud att den bara har börjat, men tar det slut här så måste jag vara nöjd. Nöjd, men oerhört besviken, och jag måste då titta på hur jag skall ta mig vidare. Men det finns en plan för mig med...det måste det.

japp, det var några rader det..haha, eller hur? Nej, men jag tror säkert att det finns några läsare som ville veta hur det gick till osv..tack för alla peppande ord!

Nu skall jag dricka mitt kaffe, och sedan blir den en tiiiiidig kväll. jag är helt slut efter en dag på kursen också. Ont i hela kroppen...oh ett varm bad kanske? Nu tändes den iden :-)

Vi hörs senare, kram alla goa!!!!

Ja det har varit så mkt krångel att jag kom hem mkt senare än jag skulle. Har käkat lite nu, och nu skall jag sova. Full uppdatering kommer imorgon efter min kurs. Det har varit kanon men jag är helt helt slut. Tack för era peppande ord!!!!

Kram och godnatt jord!