Tänk va svårt det skall vara..att kunna njuta av något i måttliga mångder. Att tex kunna äta ngt och sedan känna Nej men nu räcker det. Jag är nöjd, jag behöver inte äta tills jag känner mig illamående. Att det skall vara så orättvist att vissa klarar av att leva så, medans jag och andra med mig kämpar mot matmonstret varje dag.

Andra kämpar mot alkoholen. Dom som är nyktra alkoholister kommer ju aldrig kunna ta ett eller 2 glas vin,o ch känna att Ja men det var gott till maten, men jag behöver inte fortsätta dricka nu. Jag behöver inte bli full utan kan bara njuta av att det smakar gott.

Eller drogmissbruk. Kanske tyckte man att det var roligt eller tufft första gången, alla polare gjorde det, men när det blev ett måste och ett tvång för att ens klara av vardagen, och för att må bra, då är det inte så roligt längre. När man blir paranoid och inte fungerar utan det..nej då är det inte så tufft.

Man kan ju givetvis ta sig ur allt detta..och det är olika svårt för olika personer. Själv har jag aldrig haft problem med varken alkohol eller droger, men jag måste möta mitt missbruk varje dag och leva med det. Jag kan inte säga, nej jag skall aldrig mer röra mat. Det funkar ju inte. Jag önskar att det vore så, men det vet vi ju alla att vi åste äta för att överleva. Man måste inte dricka eller röka på för att överleva, men det kan givetvis vara lika svårt att sluta.

Missbruket har många ansikten...och jag är ett av dom.

Hej alla..oohh skammen och ångesten är hög här hemma hos mig. Jag är djupt nere på botten av ett mörkt stort hål när det kommer till min vikt..och jag vet inte hur jag skall ta mig upp!!! Mår så jävla dåligt,..vill bara lägga mig ner och..ja sova väldigt länge iallafall. Vad fan skall jag göra?? Jag klarar inte detta..men är det ens ett allternativ? Nej det är ju inte det. Skall jag bara godta att jag mår som jag mår, ser ut som jag gör och känner som jag känner?? Det K A N jag inte..men jag vet inte vad fan jag skall göra.

Som vanligt funkar det kanon i några veckor, jag kör på, mår bra, känner att det är såhär livet skall vara. Sedan kommer suget, jag behöver min fix. Och alla ni som vet vad det innebär att ha ett missbruk, vet att det är inget vanligt litet " Ja men guuuuud va gott det skulle vara med lite choklad, jag tror jag skall ta några rutor"

Nej vi snackar "Nu skall jag länsa kylskåpet och skafferiet, och sedan går jag ner till affären för att köpa mer. Bara för att kunna stilla begäret" Ja det är så jävla jobbigt..inget jag önskar min värsta ovänn.

Jag vill så mycket, men klarar aldrig av det. Är det så att jag är svag? Att jag har en svag karaktär? Ja kanske det..men det känns som att hur mkt jag står emot, så är det som om något/någon tar över min kropp och hjärna, och jag kan inte välja själv. Hur gör man för att vinna över hjärnmonstret som tar över??? Är det bara att ändra sina rutiner, eller vad gör man??

Jag funderar starkt på pulver igen. Jag veeeeeet, men så jävla desperat känner jag mig!! Jag vill inte ens åka på semester nu!! Jag skall träffa min mans släkt för första gången på 3..eller är det 4 år! Dom skall träffa liten för första gången och jag längtar efter dom så mycket!! Är det rätt att dom inte skall få se barnen för att jag är för jävla fet och ostabil för att åka?? Fy fan säger jag bara. Det går inte bara ut över mig, utan även mina barn. Och vad gör jag om det visar sig att min fetma har gett mig diabetes, högt blodtryck (check!!) och en massa andra följdsjukdommar? Är det rätt mot mina barn? Verkligen inte!!

Jag försöker verkligen att ge dom bra mat, jag håller dom borta från allt jag förpestar mig själv med. Jag är noga med dset. Mina barn är helt normalviktiga..och så vill jag hålla det! Här hemma serveras ingen läsk, ingen saft, ingen oboy, grovt bröd, sallad , frukt, fullkornspasta, råris osv...godis på lördagar och kanske kanske ngn fika i veckan. Nu blir fikat kanske en glass..det är ju så varmt. Nej, det är bara jag som vräker i mig skiten..helt otroligt!!

Så vart tar jag vägen nu?? Fortsätter äta på godisskålen ute i köket, med smågodis som jag köpte igår som inte ens var gott. Eller skiter jag i det, och sätter igång med soppor imorgon? Ett par veckor för att komma igång?? Jag är helt cluless..jag vet fan inte!! Jag vet att jag måste komma ut och gå igen..jag mår ju verkligen bra av det!! Kanske skall jag göra veckoschema..blev inspirerad av min XL blogg kompis..

Jag behöver ideér, tips, pepp ja vad som helst just nu!!! Jag tvivlar på mig själv..och det har jag inte tid att göra..

Kram på er alla!!

Har suttit en bra stund nu och kollat in en massa viktbloggar. Det verkar ju som att alla andra klarar detta skitbra...förutom jag. Don´t get me wrong..jag missunnar inte någon sina framgångar..jag är bara avundsjuk. Vikten bara trillar av ( givetvis genom hårt arbete!) och deras mål nås, dom tränar som galningar och lyckas därför. Och jag är avundsjuk..har ju haft så många omstartar nu att jag börjar tvivla på mig själv. Klarar jag verkligen av att gå ner 60 kg? För visst..många av de jag kollar runt på kanske har mellan 15-30 kg att gå ner..klarar man verkligen av 60? Ooohh, blir så f ö r b a n n a d att jag har satt mig själv i denhär situationen. Att jag inte bromsade tåget tidigare. Att ingen sa eller gjorde något, att jag tillät migsjälv gå upp allt jag gått ner. Ja det är många tankar och känslor kring detta. Om jag inte ens klarar av att gå ner 10 kg...hur fan skall jag klara av de resterande 50?

Bara att tänka positivt? Njä..riktigt så enkelt är det inte. Visst, negativa tankar hjälper väll inte, men det är inte så lätt att se ljust på detta.  Det känns nästan lite för mäktigt för lilla mig att klara av själv...ett för stort jobb. Lite för tungt att bära på mina axlar...svårt att ta varenda smäll jag får när jag inte klarar av att hålla dieten..alla mörka tankar och negativa tankar om mig själv.

Jag vet att jag inte kan göra något mer i dagsläget än att göra det jag gör..kämpa på. Äta rätt och röra på mig. Jag behöver inte tänka på det som varit, för allvarligt talat..vad fan skall jag göra åt det nu? Jag KAN inte göra något, det är sanningen och det är det värsta. Jag får försöka se framåt..och se att jag gör den enda jag kan göra..gå ner i vikt!

Tankar som snurrar...jobbigt men nyttigt!

Godnatt!!

Ibland funderar jag på operation...men jag vet att det är mkt av detta som sitter i mitt psyke, och då kommer inte en mindre magsäck att hjälpa mig. Och så är jag rädd...för operationer. Ja det är en tanke som kommer fort men försvinner ganska fort igen. Jag skulle kanske få en genom landstinget...så stor är jag nog...men..nej..jag skall klara detta. Det är ju faktiskt något jag måste klara av inför resten av livet...att äta nyttigt och röra på mig.

Att det skall vara så vårt..att man skall få kämpa så. Att man kan få så många motgångar och misslyckanden mot sig. Att man kan gråta så många tårar..svettas så många droppar, hata sig själv så mycket...och ändå inte kunna göra ngt åt det! Helt ofattbart.

Jag måste satsa 100%, måste gå in för det. Sätta mig själv först för en gång skull. Focusera och kick some ass...mitt eget då

;-)

Nu glömmer vi denna veckan, denna kvällen, ja allt vad detta heter, och satsar på en underbar söndag som skall starta med gröt, banan och mjölk. Precis som det skall vara när jag mår som bäst!!!

Natti natti

Ok jag känner att jag måste få lite struktur på det hela..kan inte flumma runt utan måste ha lite mål med hela denna viktresan.

Ja det stora målet är ju att komma ner till 75 kg. Men kära vänner, det är ju en låååång bit kvar. Ett annart stort delmål är ju att komma ne rpå 2 siffrigt..så 99 kg. Också en stund dit.

Men vi kan väll säga att nästa månad, vid denna tid...eller vi säger 4 veckor för enkelhetens skull..så skall jag ha gått ner 8 kg! Men det känns väll som en bra siffra. 8. 8 kg..ja det slår vi till på. Då väger jag ca 122 kg. Då är vi på 4:e juni. 1 månad fram till 4 Juli så satsar jag på 8 kg till. Då är jag nere på 114 kg. En månad till 4:e augusti 106 kg. Sedan blir det troligtvis semester. Ja jag skall ner så jädra mycket jag kan till denna semester. Jag måste!!

Men 24 kg.

 Kan jag klara av det på 3 månader ungefär? Ja jag skall ge allt jag kan!! Jag kan slå migsjälv gul och blå när jag tänker på att skulle jag ha kört igång tidigare så hade jag kunnat vara nära målvikten till semestern. Men..jag behöver inte mer ångest, så jag lägger ner det.

Några kanske tycker det verkar orealistiskt..men jag måste satsa stort känner jag. Kan inte satsa på 4 kg i månaden, det känns inte kul.

Så om jag skall klara av att ha gått ner 8 kg dessa första 4 veckor så har jag  ca 2,5 kg kvar. Klarar jag detta, denna veckan? Det återstår att se :-)

Just nu känner jag fortfarande av alla kolhydrater jag åt denna helgen. Är sugen på mackor och allt annat ni kan tänka er..men jag skall stå emot. För annars kommer jag inte kunna nå mina mål.

Later!!

Idag har jag donat och städat sedan 8. Fick reda på vid 9-tiden igår att mamma med man skulle komma och hälsa på idag. Så lite dammning, dammsugning och annat stod på agendan. Det skulle ju göras endå, men bra med lite press en lat lördag som denna :-)

Ja..jag skall erkänna vad som hände igår. Jag gjorde pannkakor till mellis åt barnen. I love pannkakor ok. Men det gick bra. Jag har ju kämpat lite de sista dagarna med suget, särskilt på em och kväll, men har kunnat stå emot. Igår gick det inte. Jag tänkte, ok jag tar 1 pannkaka. En blev de tre som fanns kvar. Och så var sockermonstret på besök igen. Gjorde 2 mackor med ost, som sedan blev 4. Ja jag var fullt medveten om vad jag gjorde, och tänkte väll att detta får bli min ätardag. Hade tänkt ha en , men det var inte planerat till igår. Men nu blev det så. Inget att göra något åt idag. Jag är inte mer än människa, och jag tycker jag har skött mig så jävla bra de andra dagarna. Men nu till det svåra.

Att inte käka ngt idag. Jag känner ju att suget är igång igen pga det jag käkade igår. Oh denna hemska drog. Den tar över mig.

Men jag skall vara stenhård, verkligen göra mitt bästa för att inte käka ngt jag inte vill ha igentligen. Men är så grymt sugen på godis... Suck.

Jag får helt enkelt väga fördelar mot nackdelar. Vill jag gå ner så mycket i vikt som jag bara kan, eller vill jag vara såhär fet när sommaren kommer.?? Enkel fråga, enkelt svar igentligen, varför brottas man då med svaret i huvudet?? Men jag kommer klara av det..jag måste!! Finns ingen återvändo.

Gröt till frukost idag. Sedan blev det 2 knäckisar nu på fm. (Monster som ville ha) till lunch blir det kyckling och sallad. Och ngn lätt middag, typ kokt ägg, makrilfilé i tomatsås och lite sallad. Jag måste komma på banan igen. Vägde mig i morse, och fast jag vet att det inte är i rent fett så har jag gått upp 1 kg!!! Helt sanslöst..och inte så kul. Det var ett par tunga mackor :-D

Jag kämpar vidare, för det är ju såhär livet är..upp och ner. Gäller bara att hamna rätt igen.

Kram på er!!

Happ då var det redan Maj. Herregud..vart tar tiden vägen?? jJag fattar inte detta. När jag tänker på Maj ihop med min vikt så blir jag deprimerad. Jag var ju så på g där i januari, början av februari. Jag hade räknat ut hur mkt jag skulle kunna gå ner till sommaren då vi ev skall åka bort. Men nu sitter jag här...1;a maj, och har bara kommit en minidel på vägen. Suck...besviken på mig själv över alla gånger jag misslyckats, men stolt över att jag iallafall är i gång nu. Men det är svårt att släppa hur man känner om sig själv och alla sina misslyckanden genom åren.

En gång för länge sedan ( ungefär sommaren 2006) fanns det en kvinna som var missnöjd med sin vikt efter senaste graviditeten. Hon hoppade på ett program 106 kg tung. (Herregud 106!! Det skulle jag ju drömma om att väga idag!!!) Hon höll sig till programmet i 14 veckor (ja,. jag käkade pulver i 14 veckor!!) och gick ner till 79 kg. Drömmen var sann, hon var lycklig, hon hade kämpat med pulver och hon trivdes med sig själv. Hon köpte snygga kläder, log åt allas trevliga komplimanger och livet lekte. Men sedan kom det hemska matmonstret och hälsade på...bara några dagar efter avslutat program. Och den lilla naiva flickan bjöd in honom igen. Och sedan levde de olyckliga i alla sina dar...ja eller fram tills nu.

Va faen kan man inte låta bli skiten för när man är lycklig? Antagligen för att jag gick ner i vikt, men min hjärna hängde inte med. Hade kvar samma beteénde, tillbaka till samma vardag..ja jag vet inte. Jobbigt är det iallafall. Och som när jag var nere på 121 kg för 1 år sedan ungefär..varför fortsatte jag inte. hade nog kunnat vara vid min målvikt nu då.

Ja lite bitter var jag denna morgon känner jag...men det går säkert över.

Är oerhört dålig i magen också, har ont. Innan när jag käkade massa socker, fett och salt kunde jag förstå att jag fick kramper, gaser och annat trevligt. Men nu käkar jag ju bra?! Kan inte magen få vara bra då? Undra vad det kan bero på? Har ni några tips?

Nej, nu skall jag käka frukost om en stund, barnen är hemma. Liten är lite varm, men det kanske blir att vi går ut en stund senare.

Ha en härlig 1:a Maj!!!

Är glad. Är överlycklig faktiskt! Vad har hänt? Ja ingen större världshändelse, men jag gick rundan på 35 min. Så skall det se ut!! ;-) kapat 1 minut till..fan va glad jag känner mig. Helt sjukt..inte en sak jag skulle bli glad för i vanliga fall, men nu känns det skitstort.

Och så skulle jag ju inte väga mig, men jag kunde inte låta bli där på vägen mot duschen..jo men lilla jag väger nu 132,4 kg! Jag har gått ner ytterligare 1,7 kg. Wounderfull, jag är så glad och nöjd!! Ingen mer vägning fören måndag nu dock..jag vill inte bli besatt som jag brukar. Jag känner att mina steg är lättare när jag är ute och går och jag orkade pusha mig själv med i uppförsbacken. Stackars farbror som mötte mig i hissen. Jag tittade upp och såg en dränkt katt stirra tillbaka mot mig i hiss spegeln..jaja det är bra att svettas :-D

Nu äter jag min vanliga frukost: Havregrynsgröt, banan, mjölk och kaffe. Det håller mig mättare än mackor.

Till lunch blir det räksallad, gjord av mannen min, med massa räkor, färsk svamp, isbergs, tomat, gurka, lite ost...och så lite kebabsås på det...mumma ;-)

Till middag blir det ev maten jag hade tänkt äta till lunch, hamburgare och råris med grönsaker från igår eller kanske en laxbit. Vi får se vad jag känner för och vad barnen skall äta.

Det är fortfarande tidiga dagar, och med några mindre bra dagar förra helgen så har jag inte hållt på mer än ca 7-8 dagar nu. Men det känns som om detta kan funka för mig! Och vad är nu detta? Ja jag vet inte...vi kan väll säga att efter 15 års bantande, där jag provat allt utan operation nästan, så känner jag att det är inte mer än rätt att jag får bli uppkallad efter en egen diet ;-) Så jag käkar nu :

MrsE´s Dietfria Diet. ( Även kallad MEDD ;-) )

Japp..det är så det ligger till, jag försöker att käka förnuftigt, ta bort visa saker, ersätta andra, och käka endel. Jag känner mig själv så väl..när jag säger till mig själv, E, du får inte käka detta nu, och du måste bara äta detta, blir jag som skogstokig. Då VILL jag äta allt som är skit. Fråga mig inte varför. Kanske för att det blir lite förbjuden mark..om det låter logiskt?

Så nu har jag sagt till mig själv ( ja jag hade ett mkt bra samtal med mig själv härom veckan) att E, käka det du VET är bra för dig, och skulle du stoppa i dig ett par mackor en kväll, eller lite godis så är det inte hela världen!! Jag måste sluta med hela allt eller inget -tänket. Hela dagen skiter inte sig för att jag äter ngt mindre bra. Hela helgen skiter inte sig för att jag tar några godisar på fredagen, och hela veckan skiter inte sig för att jag käkade massa pasta på onsdagen! Jag VÄGRAR säga till mig själv : Men jag börjar på Måndag, igen!! Hatar denna mening, vill aldrig mer använda den. För det har varit hela min attityd.

Jag tar det sen, det löser sig, jag börjar efter den där festen/kalaset/tjejkvällen, jag skall bara. Som en jävla 30:årig kvinnlig Alfons Åberg! Jag skall bara, jag skall bara. Vadå?? Äta upp mig 10 kg till? Hata mig själv lite till först? Vara lite mer ledsen? Nej, no more!!

Var inte meningen att ta i såhär på morgonkvisten, men nu blev det så. Fan ,att banta, vara tjock och missnöjd är så jävla energikrävande. Det är som ett heltidsjobb, och det är ett jobb jag inte har tid med längre.

Jag säger upp mig med omedelbar verkan!!!

Peace!