Tiden går så jädra fort.Och missar jag att skriva på några dagar, blir dom dagarna gärna till veckor, och det kan gå hur lång tid som helst innan jag kommer in hit igen. Mycket beror såkert på att det har gått skit...och det har hänt en massa saker i livet, men slut på ursäkter nu. Jag försöker köra på att helt enkelt äta mindre, bättre och röra på mig mer.

Jag tar morgonpromenader 3ggr/v efter jag lämnat ungarna, det funkar bra, jag är redan ute, ganska laddad (dvs har inte käkat ngn skit som gör att jag kan känna, skit samma) Problemet är de dagar jag inte kan ta mig ut. När ungarna är hemma. Då faller allt. För när jag har gått på morgonen försvinner lite av begäret att överäta...jag blir mätt fortare ( ??) och har inte suget efter kh lika mkt. Men går jag inte på morgonen är det som jag skrev, lite skitsamma-attityden, för då kan jag likaväl...ja jag hatar tänket, men det är så djupt rotat på ngt sätt. Men jag kämpar på. Jg kan ju inte låta det avra som det är nu.

Började så bra i måndags, promenerade, grötfrukost, bra lunch, bra middag, lätt kvällsmat, och så rullade det på till...torsdagen ungefär. Kollade vågen. Minus 1 kg, känndes bra. Men så kom fredagen, lördagen och ingen promenad. Lite snax och godis på fredagskvällen, och så var det mackor mm. Tröttsamt, men jag skall försöka komma igen...jag klarar det, jag vet ju att jag har kunskapen, men att det skall vara så jädra svårt.

Ok nu blev det mackfrukost, ngt stenungsbakat bröd, inte det sämsta med inte bra, sedan blir det kyckling och sallad till lunch och till middag skall barnen få korv, och jag får se vad jag slänger ihop. Inte så sugen på korv, även om det är kycklingkorv.

Jag skall försöka göra ngn liten uppdatering här varje dag. Inte för ngn annans skull, jag vet att det typ bara är några st som läser (men tack för er!!! puss) utan för min skull. Man måste kunna ha ett forum att prata av sig...viktigt viktigt.

Until later!!

Allt känns skit..ja det är inte mycket som är roligt just nu. Haft några skitdagar, matmässigt. Och när maten blir skit, blir ju allt annat skit. Jag vet inte hur jag skall ta mig igenom detta? Viljestyrka i all ära, men det är ett starkt beroende jag har att göra med här. Det är som att jag inte väljer själv vad jag stoppar i munnen...fast jag gör det på samma sätt. Men viljan är svagare än hjärnan. Suck...mitt mål känns alldeles för långt borta och jag känner mig nedslagen. Nya tag? Jo men det måste jag ju ta...vad är alternativet igentligen??

Vi hörs..jag skriver mer senare.

Igentligen skall jag väll börja med att presentera mig, men jag kommer hålla denna bloggen ganska anonym till en början, så det blir inga långa personliga utsvävningar såhär i början.

Vad jag kan berätta är att jag är 30 år, överviktig, gift mamma som helt enkelt säger Enough is enough!!

Visst har jag sagt det många gånger förut, och se vart det har fått mig. Hit igen, ännu en viktblogg, ännu en nystart bla bla bla.  Har man hur många omstarter man vill här i livet? Ja..jag tror nog nästan det. För när man ger upp hoppet om att kunna gå ner i vikt, att kunna göra ngt åt situationen....ja då är det inte roligt. Så ja, jag kallar detta min 3426:e omstart, nystart, sista chansen, whatever!

Dagens form: Jag har startat på xtravaganza här i min stad (ej hemstad men tillfällig hemstad skulle jag vilja kalla den) Jag vägde in på massiva 136,6 kg för ca 2 veckor sedan, och jag består just nu av 55% fett. Det är ju ingen siffra jag går omkring och skryter med, nej jag vill mörka den ganska rejält. Men för mig själv kan jag inte mörka ngt, jag måste se skiten i vitögat. Och det är för mig, jag skriver i denna bloggen, så allt kommer att skrivas här.

Jag har börjat deras 26 veckors program, där jag kommer äta måltidsersättning, träna, gå på möten, bli coachad mm. Jag erkännde för mig själv att jag behövde hjälp. För man vill ju igentligen inte hoppa upp på den där stora vågen som mäter allt i kroppen, och se sina siffror stirra tillbaka på en, för att sedan högt repetera dem till en smal och snygg tjej. Inget man gärna vill, men jag gjorde det. Den smala och snygga tjejen är för övrigt en skittrevlig coach, så no hard feelings här inte.

Mitt mål: Är ju att komma ner till normalvikt. Och vad är det igentligen för en sådan som mig? Ja jag satsar på 75 kg. Jag är lite över 180 cm lång, så det känns ganska rimmligt för mig. Men vad vet jag. Som minst har jag vägt 80 kg i vuxen ålder, och det var bara 5 år sedan. Sad but true. Så allt under det är ju nästan omöjligt för mig att föreställa sig. Som att sätta mitt huvud på en docka...det funkar inte riktigt just nu. Men den självbilden skall väll ändras hoppas jag. Något man tränar mycket inom xtravaganza ochså, känns bra.

Jag vill också att träning skall bli en del av min vardag. Jag har aaaaldrig tränat, ja kanske lite basket i högstadiet, men aldrig för att bli fit eller gå ner i vikt. Jag är lat. Prioriterar andra saker. Men det får väll bli en ändring på det nu. För äntligen kan jag gå till ett snyggt gym där även valrossar är välkommna, och ingen tittar snett på en. Det är viktigt för en tjej som mig.

Givetvis bli hälsosam, orka göra saker med barnen, kunna köpa kläder jag vill ha och inte bara det som finns i min storlek, ha på mig kortärmat till sommaren vore ju en dröm, få plats i allt jag vill, leva livet, inte skämmas och få bättre självförtroende.

Jag tänker skriva om min vardag, kanske lite om barnen och underbara mannen M, men mest kommer det handla om mig. Me, me, me. Inte så ofta det handlar om mig faktiskt, och det måste ändras det med. Det kommer bli kämpigt, herregud, det är 60 kg vi pratar om gott folk, men också den mentala resan. Jag kommer berätta allt så som jag känner det, motgångar, framgångar, ups and downs.

Om det i slutet av allt detta kommer bli några som följer mig, är jag tacksam och glad, men det är inget jag räknar med. Jag gör det för min skull, jag måste få skriva av mig någonstans.

Efter 2 veckor av sjukdom, av den värre sorten, så är jag nu på banan igen, kör stenhårt med soppor from idag till...ja vem vet? Jag kommer bli grinig, hungig, överjävlig om ett par dagar ( eller redan ikväll) men det kommer bara min underbara familj märka av :-)

Det blir nog en rad eller 2 ikväll efter min första dag på helfart...igen.

Take care!!