Ja det känns nästan som tortyr just nu..jag har varit hungrig och grinig sedan 3 tiden, stackars familj. Och jag måste ju fortfarande laga mat till dom, vilket känns lite jobbigt just nu. Men gör jag det med flit..alltså väljer rätter som jag bara älskar? Varför? Nej det har varit oerhört kämpigt ikväll, imorse gick det kanon. Men jag tog min sista soppa, lite mer mineralvatten och här sitter jag nu och skriver av mig och snackar lite skit. Bättre det kanske än att köra fingret i den goa röran jag gjorde till laxen innan. Ohhhh, denna jävla mat...tröttsamt.

Men jag sa till mig själv, kommer jag tycka det är så gott att jag kommer klara av ångesten imorgon när jag måste börja om? Och jag antar att svaret blev nej eftersom jag inte ätit ngt :-) Men jag skall inte lådsas att jag är ngn supermänniska, jag har varit och luktat ( I know!!) på maten i kylen hela dagen. Sjukt...

Inget illamående idag, var nog ngt fel på magen igår bara. Det känns skönt...att det inte var magsjuka eller ngt på G.

Ha en härlig fredagskväll, så håller iallafall jag mina tummar på att det går lättare imorgon. Kämpa på alla XL-tjejer!!

Natti natti

Gick och la mig igår med värsta rethostan och ont i halsen. Vaknade med ännu mer halsont, och jag blir så less, för jag orkar inte vara sjuk igen!! Vi har haft sjukstuga här sedan början av januari, med det ena och det andra. Det kommer bara nya saker innan de gamla hunnit ta slut. Den smittar den, som smittar den, och så går det bara runt, runt. Så jädrans jobbigt att aldrig känna sig helt på topp. Kanske skulle jag inte ha tränat igår när jag hade rethosta? Jag frågade dom som jobbade där, och det skulle inte vara några problem, så det kanske inte har med det att göra. Jag vet inte. Huvudet känns som en tegelsten iallafall...suck.

Igår vet jag inte riktigt vad som hände. Vid 6-tiden fick jag ett enormt illamående, ville spy (ursäkta  känsliga läsare) men det finns ju lixom ingen mat att spy upp. Bara galla. Nej det var ingen höjdare. Kramp i magen..men det gick över tills jag gick och la mig, men fick sitta med sura uppstötningar hela kvällen. Soppornas fel? Mitt fel? För lite vatten? Överansträngning av en oerhört otränad kropp? Ja jag vet inte, men känner mig helt bra nu på morgonen. Hoppas inte att det kommer igen, för att må illa är inte min favvokänsla.

Vill tacka för alla trevliga, peppande och snälla kommentarer! Tack tjejer, det värmer i hjärtat. Att känna att man inte är själv. Även om man inte önskar att ngn annan skall kämpa med vikten också, så känns det skönt att kunna läsa om andra i samma sits. Jag kollar och följer alla er som har blogg, och det vore härligt om vi blev ett litet gäng som följde och stöttade varandra. Det behöver man verkligen, det är ingen lätt resa att göra. Och absolut inte själv.

Nej, 2 barn kallar, vi hörs senare!!