Hejsan hoppsan..

Här har jag suttit och kollat på lite avsnitt av BL från förra säsongen, grinat en skvätt och önskade att det var jag som fick chansen. Jag har ju alltid sagt att bara jag skulle kunna få komma iväg, isolera mig och bara fokusera på mig själv, så skulle jag kunna visa vad jag går för. För här hemma blir det bara blahablaha känner jag. Halvdana försök med ganska bra resultat i början, men sedan blir allt pannkaka igen...

Blev tacos till middag idag..ja gud det var gott. Väldigt länge sen jag käkade det. Så det blev ju 2 mjuka bröd till det och lite tortillachips. Ja jag åt som om jag aldrig gjort ngt annat. Visst..inte värsta maten..men jag blir så trött på allt.

Har mensvärk utan dess like..så mitt pms humör spelar verkligen in idag. Är ju på pisshumör..hahaha..ja herregud.

Hoppas att jag kommer känna mig lite gladare imorgon.

Nu..sova kudden. Kan behövas.

Ha det kanon...kram!

Ibland blir jag så jävla arg!! Arg, besviken, ledsen, uppgiven och låg. Varför är jag såhär fet? Varför kan inte jag äta normalt och leva ett rikt och hälsosamt liv? Varför skall jag sabbotera för mig själv hela tiden? Varför klarar inte jag av att gå ner en massa i vikt, och bli en sådan där enorm framgångshistoria? Ja det är många tankar..och lite hat för mig själv faktiskt..som snurrar runt. Hela tiden, varje dag. Jag försöker vara glad och känna mig positiv inför framtiden..men det funkar ju fan inte med viktnedgång! Jag behöver komma hemifrån, skapa nya matvanor, ta tag i roten till problemet, inte bara testa en massa olika dieter. Jag måste få kunskapen om hur jag skall träna, hur jag skall äta för att fungera som bäst!

Känner mig uppgiven helt enkelt..som att jag kommer få vara såhär fet resten av livet. Orkar jag det?? Nej..det gör jag verkligen inte. Har jag försökt allt? Ja det har jag. År efter år, diet efter diet, enorma summor på både det enda och andra..men mina problem finns fortfarande kvar. Är det ngt jag skall ändra på i mitt liv..ja frågorna är många, men svaren få. Behöver hjälp..

Läser om många andra tjejer som också är i min sits..hur hamnade vi där? Vilken hjälp får vi? Är matmissbruk ett missbruk som inte får lika stora resurser som andra missbruk? Finns det läkare som vet hur dom skall hjälpa oss? Finns det behandlingshem? Eller är detta ngt vi skall klara själva, välja en diet som vi tycker låter toppen, och sedan bara satsa allt? Är det lätt att börja käka normalt..med allt vad det innebär? Nej det är det verkligen inte! Man måste hitta balansen i allt man gör, vareviga måltid, varje dag, varje gång man stoppar ngt i munnen. Det är hemskt att behöva leva så. Få ångest för det man äter, det man inte äter, det man skall handla, tillaga..ja det är utmattande.

Sen får folk tycka att jag har satt mig själv i denna situationen...folk i allmänhet har inte uppfattningen om att detta är ett svårt missbruk..utan det är väll bara att äta mindre, och röra på sig mer???? Ja..om det vore så enkelt. Vi är inte bara lata och dumma..utan vi har problem!

Jag skall inte spy mer galla..men var bara tvungen att ventilera lite..därför jag har denna bloggen med. Kan liksom inte lura migsjälv och skriva varje dag..ohh allt går bra, jag har gått ner 1 g!! Wow jag är påväg..har bara 59,9 kg kvar. Wohooo, detta klarar jag, pepp pepp. Nej fy fan...jag spyr på det nu.

Önskar jag kunde få hjälp..men jag vet ju även att det inte finns tankeläsare, och att jag måste be om hjälp..ta tag i det.

Vi hörs senare..skall ta en kopp kaffe och lugna ner mig :-)

Kram på er alla